Glad

I förrgår stod jag och vinterspäcket och stirrade på varann i en provhytt på Gina Tricot. Vinterspäcket hängde ut över byxlinningen och såg allmänt nöjt och sömnigt ut. Jag slogs av att jag har låtit det smyga sig på mig kring magen utan att möta motstånd. Och jag vet inte om det var för att späcket såg ut att ha gjort det så bekvämt för sig att jag inte ville störa, eller om det var för att jag är så lycklig i mitt liv med eller utan späck, men jag kände att jag inte bryr mig ett skit om att späcket sitter där och myser.
Speciellt inte över vintern.
Tvärtom matar jag det med några extra glas mjölk varje dag, en mörk chokladbit eller två, och lite toast till kvällsmat om det behövs. Fan va gott man sover sen.
Tack för att du finns, lilla späck.
:)

Och tack, Peppel-SL-Fia, för att DU finns! Skulle offra späcket any day om jag var tvungen att välja mellan er.
Du har fyllt ett hål som jag inte ens var säker på att det borde fyllas, men nu när du är där så är jag så glad!

Och Tess - tack för att du är precis en så underbar kvinna som jag trodde att du var.

Kan man bara få komma in på sin lilla utbildning till våren nu så är ju livet bannemej en dans på rosor trots allt! :)

/Sofia