Kusin

Tack för att du bryr dig om mig!
Jag kan tro att min blog kan låta uppgiven, desperat och olycklig. Som alla känner ibland, och som jag kanske känner oftare än de flesta. Eller i alla fall har gjort, förut, tidigare. Och jag vet att du förstår precis.
Fast jag vill inte att det ska bli för svart. Det är så lätt hänt att det bara är problemen man skriver av sig om.
Andra halvan av bilden är att jag har det väldigt bra, jag vet hur bra jag har det, och jag är troligen alldeles lycklig.
Som du säger så är det en berg-och-dalbana. Och det tycker vi ju om. Och jag tycker att berg-och-dalbanor är sköna hela tiden. Förutom när de stannar och man måste springa runt och ställa sig längst bak i kön igen. Det kanske är där man är, i vagnen som stannar, när man inte känner sig så hundra. Men sen går det ju åt rätt håll igen.
Jag tycker om dig, Anna! Vi ses imorrn!
:)

/S