Jag skulle verkligen sluta blogga, på riktigt, för jag har fått nog av att dela med mig av mitt liv till min omgivning.
Det tjänar liksom ingenting till, det blir bara ett evinnerligt jävla ältande, och jag har fått så nog av att älta - jag tror jag börjar bli färdigältad! Det tog förvisso 24 år, och är kanske inte ens sant, men nu är jag bara förbannad.
Far åt helvete.
Men sen kommenterade Ruu. O så tittade jag lite på Ruu's blog.
O så tänkte jag: Jaha, men andra kanske, som inte finns i min omgivning, kanske de vill läsa... Kanske kan det bara vara vackert? Kanske kan ingen alls läsa? O så kan det bara få finnas?
Som jag vill vara?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jo jag sa innan allt försvann att: Bra! Det finns sjuka personer (jag) som finner nöje i att läsa helt främmande människors bloggar bara för att det är bra skrivet. ^^ Men lämna inte ut dig för mycket om du känner så. Det är bara dumt.
Jo, jag befinner mig nog i en båt... Jag gillar den metaforen, att vara ensam i en båt på öppet hav med solen som gassar. Inte på väg någonstans än. Bara njuter av stillheten efter en storm. Känner solvärmen mot huden. Väntar inte på nåt utan bara finns för tillfället. Så kan det vara ibland.
Det är nog det jag gillar med din blogg.
Elaka jul.
Är bland dom bäst slående inläggen jag läst någonsin, och det är bara två ord och en smiley. Helt lysande!! :D
Skicka en kommentar