Hade ni tänkt er att det skulle vara så här?
Trodde ni att det skulle vara okej hur länge som helst?
Var det okej för att jag inte krävde mer?
Vadfan trodde ni egentligen, det här duger INTE, DET ÄR KNAPPT HALVVÄGS FÖR HELVETE!!
Det är inte okej, hur fan kunde ni göra så här??
Hur fan kunde ni lämna någon som inte ens hade en identitet helt åt sitt eget öde?
Jag önskar att jag hade varit som Agnes i Fucking Åmål och krävt mer för länge sen.
Ovillkorlig kärlek, kunde ingen ha lärt mig vad det är?
Kunde ingen ha sparat lite åt mig som jag kunde ha att luta mig på när det behövs?
Fan ta er!!
Jag accepterar inte det här!
Hur fan kunde ni tycka illa om mig, prata över mitt huvud, håna mig, snacka skit om mig, ignorera mig, lura mig på pengar, falla för mina vänner istället för mig, nedvärdera mig, ifrågasätta mig, ljuga för mig, föra mig bakom ljuset, flytta ifrån mig, hämma mig, stänga mig inne i en bubbla, lämna mig för alltid med inte ens halva facit?
Jag kräver att ni ska ställa upp för mig. Jag har aldrig gjort mig förtjänt av något annat, inte en enda jävla gång. Jag skiter i att det inte är som det kunde ha varit.
Det räcker nu. Det ska inte vara krångligare än det behöver.
Ge mig lillfingret så tar jag hela handen. Ge mig hela handen så får du allt bra jag har. Och det är nog det bästa du någonsin kan få.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
ja det är det fan, det bästa man nånsin kan få alltså.
du förtjänar hela handen, å mer därtill, ett helt hjärta.
du vet dom där hålen man inte visste fanns?
en dag så dyker det upp nån som fyller dom, även ditt hjärtat mitt...
Jag gillar sättet du skriver på, även om jag såklart inte har en aning om bakgrunden. Tyckte bara du skulle få veta.
Jag säger bara.. KARLAR!
Love you bye bye!
Blogen handlar inte om män. Bara ytterst lite. Men mest är det värre än så.
Skicka en kommentar