Uthängning

Bitter är jag! Dålig karma. Och inget nikotin.
Jag är så arg på mig själv och på de som blir arga på mig för att jag inte beter mig så jättebra alla gånger! Men jag förstår, fast jag kan ju inte ändra på det efteråt. Jag kan bara säga förlåt och inte göra om.
Ge mig lillfingret så tar jag hela handen, och sen försöker jag ge tillbaka den! Det är inte så lyckat.

Nu ska jag skicka ett förlåt-sms till Joel. Joel bokade en resa från andra sidan jorden och hit för att få träffa mig igen. Och jag lät honom göra det. Sen ångrade jag mig och blev kär i nån annan. Så man kan ju förstå att karln är bitter!

Frida får komma runt när hon orkar. Henne går jag bara på nerverna med min utflippade närvaro (saker går sönder, folk är i hennes hem, det snarkas, kvinnan får ingen sömn).

Och så förlåter jag Marcus och slutar tänka på honom. Nej det går inte! Man gör faktiskt inte så som du gjorde! Men jag måste förlåta, för jag vet att jag skulle kunna göra likadant själv. Att det inte krävs så mycket för att bete sig jävligt dumt. Och jag vet att du mår dåligt och blodsockret är en jävla cirkus och du dricker för mycket och du saknar Micke, gör du inte? Du fattar ingenting, du är lika förvirrad som jag? Men har du fattat hur ont det gjorde? Jättejättejätteont! Och har du fattat hur illa det är när någon som påstått sig älska en helt gränslöst (men hade helt fel) gör som du gjorde? Du älskade mig enbart för att det gjorde dig lycklig! Hur jag mådde kvittade ju! Och har du fattat att jag inte är nån svag eller vidrig eller dålig människa som förtjänar att bli behandlad så? Men vet du vad, det kanske är mig själv jag borde förlåta för att jag lät mig bli behandlad så. Fast det är ändå dig jag är bitter på. Ditt utflippade jäkla psycho! Är det så förhållanden ska vara tycker du, ska man bry sig så mycket om sig själv att man inte har tid att värna om den andra?? Du ser, jag blir helt uppåt väggarna bara av tanken, du kanske inte borde bli förlåten? Men näe nu jävlar förlåter jag dig i alla fall! Och så skiter jag i om jag själv blir förlåten eller inte, och så slutar jag vara bitter, och så går jag vidare.
Och så ska jag inte göra dumma saker mer! I alla fall inte ofrivilligt.

Så, då är det officiellt.
Eller jag kanske väntar till på måndag med att lägga det bakom mig helt.

//Sofia